Jag har hamnat i en liten existensiell kris...

Alltså - om bloggen ska få fortsätta leva.

Hoppas ni tittar in här ibland och kollar om nåt nytt tillkommit.

Tills jag har bestämt mig. Men det märker ni, för då släcker jag ner

den för gott.

Ciao!

Som av en händelse så fick vi ett nytt strykjärn igår.

Precis vad vi (inte) behövde... Men den var fin. Turkos och tung.

Saker som jag glömde rabbla igår och som måste redovisas:

x antal värmefläktar (nej, de törs vi inte använda)

vanliga fläktar för varma dagar

pic-nic set, designade av Sigvard Bernadotte, säkert 3 st (de andra sju är sålda...)

gamla datorer m tillbehör

gamla lampor och armaturer m tillbehör till förbannelse...

en uråldrig gräsklippare, (funkar hyfsat)

diaprojektorer

Nu är jag klar!

Jag riktigt längtar till imorgon när jag ska gå på loppis!

Fast jag måste tänka: julklappar!

Så nu skag jag hoppa vidare till Tradera.

På tal om helt andra saker; jag tycker det är fredag flera gånger i veckan.

Det är skönt med helg, för det blir ju lite avlastning för min del med barnen. De har börjat bokstavligen hänga på mina ben... Lite svårt att ta sig fram då liksom. Och när jag sitter ner så hänger de på mina armar och drar av mina kläder.  Jag som är naken under...

Trevlig helg önskar jag er alla, glöm inte att

"ett rent hem är tecken på ett bortkastat liv!"

Tjipp!

Tänkte jag skulle göra en liten omröstning.

Fast ni som läser det här just idag, kanske är såna personer som aldrig röstar i liknande sammanhang. Ni kanske är såna personer som aldrig röstar överhuvudtaget, vad vet jag. Ni kanske är såna personer som bara röstar på "Kalle Anka-partiet" . Inget fel i det, absolut inte! (Fast ni vet om att han inte har några byxor på sig?? Jaha, är det just därför ni röstar på honom?!

Så han slipper ertappas med dem nämnda  nerdragna?!  Smart!)

Hur ska jag nu få er att rösta  på min lilla oskyldiga omröstning?

Jag kan bara säga; SNÄLLA SÖTA RARA GULLIGA ULLIGA UNDERBARA DU!!!!!

( Ooops...Tog jag i för mycket nu?? Stryk "underbara". Förresten stryk allt utom "DU")

Tjipp o hoj!

Jomenvisst, jag var jätteduktig hos tandläkaren idag!

Men han är ju så himla snäll och förstående.

Jag har ju tandläkarskräck...

Och är en godisråtta - ingen bra kombination!

Nu börjar bedövningen släppa iallafall. I plånboken, alltså!

Jag tror att jag håller på att få den berömda "skrivkrampen"!!

Den började smyga sig på redan i går.

Men det är ju ingen som har sagt att jag måste skriva varje dag, eller hur!!

Så nu stänger jag ner för idag och för resten av kvällen.

Jag ska måla på min tavla eller lägga mig tidigt!

Tjipp!

Idag fick min sambo en äcklig middag. Han sa det inte rakt ut, han sa:

det är ju inte det godaste du har gjort!

Själv åt jag inte av det. Som tur var blev det bara en portion!

Jag var faktiskt inte speciellt hungrig vid den tidpunkten.

Orsak?

Alldeles för många ljusa Polly tidigare på dagen...

Men här är receptet på dagens middag:

2 stekta fläskkotletter, gärna några dagar gammal

½ gul paprika

2 kokta, kalla potatisar

Hackas i småbitar, stekes en stund

Häll över äggsmeten, gjord på 4 ägg o en skvätt mjölk

salt o peppar

That´s it!

Vad kan man lära sig på det här?

Ät inte godis mitt på dagen!

Planera middagen i god tid, så det hinner tina ( om det är fruset),

så det överhuvudtaget  är inhandlat.

Kolla i kokbok för tips, om det skulle råka vara härdsmälta i huve't just vid middagstid. Fast då gäller det att ha en mängd olika ingredienser hemma.

Svårt att improvisera på luft, gammal ost och varmvatten från kranen.

Bättre upp imorrn!

Godnatt, Hyvää yöta, Sussilull.

Det började så bra. Båda barnen somnade vid 20-tiden.

Med tanke på att lillstrumpan har somnat runt 21.30 de senaste veckorna...

Men säg den glädjen som varar! Alla planer på att göra äppelkräm, kolla "Parlamentet", blogga liten stund, måla och framför allt kramas, ja allt bara försvann runt kl. 20.25 Lillkillen skrek hysteriskt!

Det var bara att ta upp honom. Vi kom aldrig fram till var felet låg, men han blev lite gladare. Vi kollade på "Parlamentet" tillsammans. Han verkade gilla han som satt längst till höger...

När det var dags för honom att lägga sig igen, så började allt om.

Han skrek hysteriskt, med följd att lillstrumpan oxå vaknade.

(Hur gör andra tvillingföräldrar? Sover barnen i varsitt rum, eller??)

Så det var bara att släcka alla lampor, ta fram frukostbröd och bära in Dahliaknölarna (ifall det blev frost under natten), och snabbt säga "godnatt" till varandra (vi vuxna i familjen, alltså).

Sedan upprepades den hysteriska gråten kl 02.30, kl 05.00 och ett mindre pipande vid 06.30-tiden Mellan dessa klockslag så pep (läs:brandsiren) lillstrumpan från sitt håll. Men som ett under sov dem till slut till kl. 8.30

Det "roliga" var sms:et jag fick av sambon i morse; Sovit gott? Jag hörde inget efter det vi lagt oss... Somnade han?

Han fick telnr till öronläkaren som kan skölja bort vaxproppen!
(Visst, vi har separata sovrum, men ändå!)

Nu på morgonkvisten (nåja, förmiddagen) har jag istället gjort äppelkrämen. Känner mig skitaduktig!  Jag har alltid varit så dålig på att ta hand om naturens resurser. Alltså bär och frukter! Äppelpaj brukar jag förstås göra.

Men resten får min mamma stå för... Nuförtiden är det ännu bättre, för mina svärföräldrar är oxå ena hejare på att sylta, safta och kräma.

I princip har jag aldrigt köpt butikens lingonsylt. Det är bara att ringa mamma när det är slut.

Och det är bara att ringa mamma när jag behöver få mina kläder lagade.

Eller ska ha kalas och behöver bullar och kakor.

Eller när fönstren behöver putsas.

(När min son var typ tio år, frågade han mig om inte jag tyckte det var pinsamt att mormor kom hem och tvättade mina fönster.  Jag sa att mormor älskar att tvätta fönster!)

Och visst låter det som om jag är 20 år och precis har flyttat hemifrån och inte klarar mig själv riktigt!

Men vad ska man göra? Mamma tjatar och tjatar; säg till om du behöver hjälp, lingonsylt, whatever...

Mina barn kommer ju inte kunna ringa mig och få allt detta serverat! De kommer ju inte ens kunna låna pengar av mig... Fast visst, nu kan jag ju göra äppelkräm. Det kan då få!

Men den stora frågan är: vad ska jag ta mig till när min mamma inte finns längre??  Vem ska laga mina kläder? Vem ska baka finska julbakelser? Vem ska tvätta mina mattor, fönster, fläckiga kläder? Vem ska baka bullar till ett helt kompani? Vem ska göra sylten?

(Trots mitt smeknamn har jag inte ens försökt göra sylt nångång)

Men om sanningen ska fram ( och det ska den  - ibland iaf) så kan jag faktiskt baka! Gissa vem som har lärt mig?

 Men vem har tid med det nuförtiden?  Jag får nog vänta tills twinsen kan vara med och baka.  Det är ju bara att ringa mamma, så kan hon komma och städa efter dem!!

( Fast som ni ser på bilden - hon är inte perfekt! Den gamla fina tallriken gick i "bisen tutar" när hon matade lillstrumpan en dag. " Har ni inga plasttallrikar?"       Jo, men då är det väl ingen match!)

Jag har fått en kommentar! Tralala!

Som ni förstår av "Tralala:et" så var den en snäll och positiv kommentar.

Även om jag kanske inte håller med (ännu) att jag ska berätta för min sambo. Det är ju iaf ingen allvarlig hemlighet av typen; otrohet och spritmissbruk, förskingring och smygrökning. Även om man smyger och smusslar lite, loggar ut sig när man hör fotstegen i trappan eller skickar iväg han ner i källaren ett tag till...

Jag skulle ju måla igårkväll istället för att bloggga. Vad hände?

Jo, först pratade vi (jag och min sambo alltså och då menar jag pratade!) tills klockan blev alldeles för mycket.  Sen satte jag mig ner för att måla.

Mycket dumt!  Själva målningen blev inte så dum, men jag satt och petade och petade.  Det dumma var att jag inte hade tillgång till en klocka utan lyfta på lilla rumpan ( även det ett "understatement" skulle nån fräck säga).

Tjohej - klockan blev 00.45 innan jag lade mig!

Med tanke på två små gnällisar på varsin sida som turas om med att gnälla och tappa nappar och snurra runt, så är det inte många timmar kvar till en skön skönhetssömn för en stackars föräldraledig morsa...

Vi har separata rum, min sambo och jag.

(Det gick fort...Vi har inte ens varit ihop i fem år.)

Han sover i den blivande barnkammaren tillika nuvarande stökrummet

(en av flera som vi har, usch!)  Han ska upp tidigt och har ett jobb där det är farligt att vara trött. ( Astronaut?! Rallyförare?! Trapetskonstnär?! Nej!)

Det ska bli väldigt, väldigt kul när jag börjar jobba! Då får jag eget rum!

(undrar om han har hajat det än?? :-) )

Har ni märkt en sak??  Jag använder väldig många parenteser...

(är det dumt?)

Äsch, ni får hålla tillgodo!

Min lille grabb har vaknat. Tänk om en annan fick sova middag tre gånger om dagen!!  Han har en liten favoritplats när jag sitter vid datorn. Han får ju inte komma för nära tangentbordet, men han sitter precis bakom mig vid altandörren och tittar ut på våra ägor. Och kladdar ner fönstret, men vad gör det. Min mamma ska snart tvätta våra fönster....

Vaddå? Hon har ju erbjudit sig att göra det. Jag tvingar inte henne, för jösse namn!  Hon är nämligen pedant ( villket hon med bestämdhet förnekar; " jag är inte rasist, men ... jag är inte pedant, men....)  och jag är, vi är, lite mer slarvsylta!  Hon tvättar sina egna fönster 1 (en) gång i -

håll i er - månaden!!! Va!!!??? Visst, hon är pensionär, but anyway!

Nu har lillstrumpan oxå vaknat. (hörde hur nappen dunsade på golvet.)

Ny favoritlek; hon kastar, vi springer. Men det är en annan historia.

Ciao!

Jag skrev att jag inte var speciellt imponerad över vad andra bloggare skriver om.  Det känns som om mycket är väldigt trivialt.

Men det kanske är det som är grejen...

Det kanske finns många människor som vill läsa om andras trivialiteter.

(då menar jag den typen av text när man nästan berättar att man torkar sig i rumpan när man är på toa!)

Tankar är en helt annan grej, det är inte det jag dissar.

Sen var det ju väldigt många "modebloggar".  Många bilder på sig själv och dagens klädval.

Jag tror att jag är för "gammal" för att läsa sånt och  jag är ju faktiskt inte speciellt modeintresserad heller. Så det lämnar jag därhän utan några elaka kommentarer.

Jag vill ju för allt i världen inte låta förmäten!

ciao!