Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Synöve alias Syltan - 22 mars 2009 22:09

 

 (Cool bil, eller hur! Är det en  a) Peschå  b) Renåå  c) Pårsche  d) Jag rullar)


Har inte så mycket att säga denna söndagkväll, förutom detta:


LÄS HÄR OM MIN OCH SYRRANS UPPVÄXT I VÄLLINGBY!


(inte allt, för jösse namn, utan några små söta anektdoter)


När ni ändå håller på, så fortsätt att läs resten av den underbara bloggen

"Femtiotalsjakten, när solen alltid sken genom nystrykna gardiner."


Ni kommer inte att ångra er! I promise, som man säger i Bulgarien...


Häpp!



Av Synöve alias Syltan - 21 mars 2009 23:11

 (Sjön Tisaren. Var det ligger? Nära Örebro.)


Igår var jag och min ursprungsfamilj på Biografen Sture, som i helgen har ”Norska Filmdagar”.

Vi såg ”Max Manus” som handlar om hjälten från Andra världskriget.

Alltså en sann historia, om ett gäng motståndsmän som gäckade den norska Gestapochefen i Oslo.

Ni vet; Gestapo, Nazisterna, tyskarna, Hitler, don´t mention the war!

Jag hade i och för sig aldrig hört talas om Andra världskriget...jag menar om hjälten Max Manus.

DET namnet hade man ju lagt på minnet! Visserligen har pappa två böcker som hjälten har skrivit, men eftersom han har ett hav av böcker i hyllorna, så...

(Man fick aldrig reda på i filmen, varför han hette Manus i efternamn. Det är ju ett jättekonstigt namn, eller hur!) Men man fick reda på hur han sprängde tyskarnas båtar!

Hur som haver; filmen var skitbra! Den har premiär den 15 maj, så det här var en liten förhandsvisning. Här kan du kolla in andra bra norska filmer.


Här ser vi huvudrollsinnehavaren Aksel Hennie.(Killen. Hon till vänster jobbar på bion. Tror jag. Det var iaf inte hans fru.) Han tog emot publikens frågor efter filmen.

Han berättad lite om själva inspelningen och om Max Manus fru, Tikken, som fortfarande lever och hur hon var involverad i filmarbetet. (Konstiga namn de har, de där norrmännen!)

Han verkade i alla fall vara en mycket trevlig människa, den där Aksel!

(Kolla in den supergulliga ridån! En ekorre! Den är misstänkt lik Ernst Billgrens andra djur, men jag har ingen som helst aning ifall han är pappa till denna sötnos.)

Här är lite mingel i foajén på biograf Sture, efter filmvisningen.

Vackra väggar i foajén.

Kolla in! En gammal härlig underbart gullig telefon! Som fungerar! Jag tror att man får 25-öringar i kassan att ringa för. (Glömde att dubbelkolla hur man ska göra...sorry!)

Så här vacker är entrén till Sture!


Min storasyster och jag tog pendeltåget in till stan, tillsammans. Våra päron var redan där, i stan alltså, för att hämta ut de förbeställda biljetterna. Det är alltid bra att just de gör det, när vi ska gå på bio tillsammans. För då behöver inte vi betala...Pappa bjuder så gentilt!

Den här gången bjöd vi genast tillbaka. Efter bion gick vi till den klassiska ”Kafferepet”, som ligger vid Centralstationen. (Den i Stockholm.)

Här kan du läsa om ”Kafferepet”. Skrivet av ”Femtiotalsbruden”.

Ni kanske undrar varför vi inte gick till ”Vetekatten” (mitt favoritcafé alla kategorier) men den sömntutan stänger typ 20.00

Så nu fick vi äta varsin torr macka istället. Det händer ALDRIG på Vetekatten! Menat i en positiv betydelse.



så här mysigt kan man ha på "Vetekatten"; en god bok och en god semla och en god räkmacka och gott thé.



Idag har jag sjungit vackert med kören. Det började illa, för vi skulle sjunga i en lokal med urdålig akustik. Så det enda jag hörde var mig själv, som sjöng lite fel... (Jag är alt, men vill vara sopran. Speciellt när vi sjunger såna där sånger man alltid har sjungit med melodistämman, som brukar vara sopranstämman.) Altstämman brukar ju bara vara lite entonigt och inte ens följa själva melodistämman, da da da da... ni förstår säkert.

Men jag gjorde en kupp! Jag ställde mig precis mellan sopranerna och altarna och sjöng... sopranstämman! Det gick skitbra! Och det var ju bara två sånger den här gången.

Jag tror inte ens att körledaren märkte något.


Idag har jag druckit cola igen... Men det är ok! Ingen fara på taket! Nu är flaskan slut för den här helgen och det blir ingen ny förrän nästa helg. Om ens då... Här kan du läsa allt om mitt missbruk!


Jag glömde det knäppaste från gårdagen!

Min syrra vill nog helst att det blir förglömt... sorry sis, du kommer inte undan!

Mitt under föreställningen av filmen "Max Manus", (ni har väl inte glömt vad jag skrev om i början av inlägget? Jaha, då får du väl backa , då!)

så tar hon upp ett -  ägg! Jo, du läser rätt! Nej, inte ett påskägg eller chokladägg, utan ett hårdkokt hönsägg. (Man får väl vara tacksam över att den inte var löskokt!Eller ett strutsägg!) 

Vad gör hon då med ägget? Kastar mot filmduken?

(DÅ ska man ha löskokta ägg!) Nej, hon skalar ägget, efter att hon knäckte den mot min arma skalle! (Glömde jag säga att det var en ganska emotionell film, alla i salongen satt andäktiga och tysta, kanske fälldes det en tår eller två...)

Jo, ni läste rätt ännu en gång; hon knäckte ägget mot min skalle!

Jo, hon skalar ägget. Och hon äter upp ägget!

Behöver jag säga att jag höll på att få dåndimpen...

Men visst, en eloge ska hon ha för att mamma och pappa inte märkte något, där de satt på bänkraden bakom oss. Jag HOPPAS att ingen annan heller märkte det. Det blev inte ens någon sån där "vem-har-fisit-lukt.

Hennes förklaring till detta tilltag?

"Det är skitbra att ha ägg som matsäck, det är mättande."

Vad fan är det för fel att äta godis när man är på bio????


Godnatt!

Av Synöve alias Syltan - 19 mars 2009 21:39


 

Jag blev lite inspirerad idag, av Märtas krönika i På stan. (DN-bilaga).

Det påminde mig om en händelse för ca tio år sedan, när jag bodde i Hässelby Strand.

Då bodde jag med en av alla mina ex och hans två barn. (Här kan du läsa om alla mina bröllop!) (Nja, det är sannerligen inte ALLT, bara några få lustiga detaljer, en del skulle kanske kalla det för pikanta...)

Som i en vanlig modern familj, så bodde barnen hos oss varannan vecka.

Bonus-sonen var väl sexton år, skulle jag tro. (Man kan inte minnas allt...)

Han hade en kompis, som var två år yngre.

Jag tyckte inte om honom.

Inte ens före det som hände, som jag nu ska berätta om.



De var ensamma hemma en eftermiddag.

Det brukade gå bra, fast de var killar... (Ooops!)

Denna eftermiddag gick det åt pipsvängen!

När jag kom hem på kvällen, så mötte mig en dyster syn.

Kom in i porten, rundade hörnet i trapphuset, för att ta hissen upp. (Det var åtta hemska våningar att knalla, det gjorde jag minsann inte!)

Någon hade klottrat på den nymålade vita väggen!

Fult, fult, fult! Svart spritpenna hade använts till att göra fula krumelurer.

”Vad faaan!”, sa jag högt för mig själv.

Porten hade fram till nu varit hel och fin och ren.

Väl hemma så hann jag knappt komma innanför dörren, förrän jag lät min sambo höra hur upprörd jag var över illdådet i portuppgången.


”Jag vet vem som gjorde det”, säger han till min förvåning.

När han hade kommit hem, så hade han också sett illdådet.

När han klev in i lägenheten och gick in i grabbarnas rum, så blev han inte så lite förvånad över att se att hela rummet var full med lösa papperslappar.

Alla med exakt likadana krumelurer som nere i porten.

Det var ju bara att konstatera att grabbarna inte var så himla smarta.

Och det var inte kvar hemma.

Tur för dem, tänkte jag.


Det visade sig att bonus-ponken var ganska oskyldig, men hans kompis var det inte.

Sambon ringde till honom och sa att han genast måste komma tillbaka och tvätta bort skiten.

Först hade killen tvärnobbat, den klassiska ”jag har inte gjort något” och ”det var inte jag”.

Men sambon påminde honom om alla de lösa lapparna som låg slängda hemma hos oss.

(Jag sa ju att de inte var så smarta...)


Han dök inte upp, varken nästa dag eller ens veckan efter.

Jag var heligt skitförbannad.

Hotade med att ringa och snacka med hans morsa.

”Nej, gör inte det, det blir så pinsamt” gnällde sambon.

Varför han tyckte det skulle bli pinsamt behöver vi inte gå in på. (Det är en annan historia.)


Så här gick det till när grabben äntligen masade sig över;

Han kommer hem till oss. (Jag var inte hemma. Tur var väl det, för nu slapp hans morsa gå på begravning.)

Ber att få låna hushållspapper.

Går ner till porten.

Häller Aceton på hushållspappret och börjar sudda.

Tror ni att det blev bra?

Skulle inte tro det, va!!

Som pricken över i, som salt strödd i sår och som bonus till oss djävla vuxna som inte uppskattar ”skön konst i trappuppgångar”, så slänger han det begagnade hushållspappret på golvet!

Jo då, på golvet i trappuppgången, rakt nedanför den nu helt förstörda väggen!

Ett fantastiskt dagsverke av en fjortis!

Det var inte långt ifrån att jag var tvungen att åka till akuten för hjärtbesvär.

Jag vet inte om han hade några förmildrande omständigheter i sin uppväxt.

Jag ångrar bara att jag aldrig ringde hans morsa.


Favorit i repris.


Adjöken adjö!

Av Synöve alias Syltan - 17 mars 2009 22:08

 


Svaret på gårdagens tävling:

blomfrö


Det kanske heter fröställning, vad vet jag. Ser jag ut som en sån där hortonom, eller...

Det är i alla fall en växt. Sånt där som växer utomhus och vissnar till hösten. Kan även växa inomhus, men då kallas det blomkruka.

Om det inte är sådant som växer i badrummet, då kallas det mögel.

Det finns även sånt som inte växer på träd, det kallas pengar.

Det finns dock sådant som växer på träd och det kallas parasiter.

Steget därifrån är inte långt till diverse VD-toppar och dylikt skräp.

Det enda som borde växa på dem är hjärnbarken.

Annars barkar det åt skogen.

Där kan de i så fall sitta på en stubbe och gnaga på sina barkisar

och tälja barkbåtar och hoppas att de inte sjunker...än mer.


Fridens liljor, gott folk!

  Ni får vrida på skallen...men det är bara nyttigt!




Av Synöve alias Syltan - 16 mars 2009 20:26



Dagens tävling:

Vad är detta?

a) lyxig dammtuss  b)  fågelrumpa   c) blomfrö  d) min nya frisyr  e)pudelöra


Av Synöve alias Syltan - 16 mars 2009 10:21

 



Kolla gärna in dessa sidor: Syltans söta saker!

Det är lite grejor från det hemma-hos reportage som  Femtiotalsbruden har gjort hemma hos just oss!

Del 1  och Del 2 kan du läsa om även här (fast där, till vänster klickar du...)


Idag ska jag på studiebesök på min blivande avdelning.

Min föräldrarledighet tar ju slut den 4 maj...

Då får jag äntligen vila upp mig, hahaaa!!


Ciao!

Av Synöve alias Syltan - 15 mars 2009 22:52

 


Klockan är alldeles för sent för att komma på något bra/kul osv. att skriva om... så då får det bli den goda rödvinsåsen, som får stå för det intellektuella ikväll!

Det passar väl alldeles utmärkt att göra den till middag på måndag kväll!

(med goda tillbehör förstås, inte bara sås, vetja! Rödvinssoppa låter ju inte så kul...)

Och visst låter det som om jag gillar rödvinsås, men minnesgoda läsare kommer ihåg från tidigare inlägg, att jag verkligen inte gillar rödvinsås.

Men jag vill bara försöka vara lite vuxen. Inget fel i det, va!

Jag kan ju låtsas gilla kaffe och konjak också, när jag ändå håller på.

Och vitt vin.

Champagne.

Leverstuvning.

Köttbullemacka.


Nog om det.

Min äldste son flyger just nu till  -  Kina! I ett flygplan of course!

Skolresa, kan man säga. Jag kanske får ett vykort...



                                    RECEPTET KOMMER HÄR...


½ gul lök, hackad

1 klyfta vitlök

Margarin

10 vitpepparkorn, krossade

2 msk tomatpuré

1½ msk vetemjöl

½ fl rödvin, t ex Il Nostro, ca 50 kr flaskan

1 köttbuljongtärning

3 msk soja

Vatten

Farinsocker efter smak


Fräs margarin och vitpeppar. Tillsätt löken, vitlöken och tomatpurén.

Red av med vetemjöl.

Tillsätt rödvinet.

Rör ner köttbuljongtärningen och soja.

Späd med vatten till lämplig konsistens.

Låt småputtra under omrörning en ½ tim.

Sila såsen och späd med ytterligare vatten vid behov.

Smaka av med farinsocker.


Godernatter!


Av Synöve alias Syltan - 11 mars 2009 13:41


Det var en gång en liten pojke, sisådär femton år.

Gick gatan fram, trippandes på sina tår.

Mamma hade sagt att vara artig och snäll,

att sköta sig i skolan och lägga sig var kväll.

Det lyckades han ofta med, han gjorde det med bravur,

men just denna dag så var han lite sur.

Se där, två poliskonstaplar står och hänger.

Pojken smyger förbi dem och blänger.

Han kan inte låta bli, liten som han är.

Orden vill bara ut ur munnen si så där.

"Nöff nöff " , han ropar till de båda.

Han var modig, det kunde vi alla skåda.

Men vad hände? Ena konstapeln började grina!

Pojken kunde inte sluta flina.

Vet hut! De kanske skulle ha sagt istället.

Men de gick till Åklagarskrället.

Några hundra kronor blev hans straff.

Jag tror att du nu kanske blev lite paff!

Se, att påstå att poliser är grisar kan skapa

människor som kallar andra för ”apa”.


 

 Titta här vad jag hittade i min ganska så stora vykortssamling

(Jag är en liten ekorre, jag vet!)

Det är inte jag som har målat motivet (tyvärr!), utan all credit ska gå till:

Leendert Jan vis, Paperclip Holland. (Hittar inte företaget på nätet, så jag hoppas att de inte tar illa upp. De kanske vill göra ett nytryck, ifall de finns kvar!)

Kortet fick jag av min kära kusin i Finland.

Året var 1983, i samband med att jag fick körkortet. (Long time ago...)

Texten ,som är på finska, betyder:

Grattis till nya körkortet!

Jag tycker gänget är skitsöta, men så gillar jag grisar väldigt mycket.

Däremot känner jag inga poliser.

De verkar ju inte vara så tuffa, som man hade trott...

Presentation


SYLTANS EGEN BLOGG HAR ÅTERUPPSTÅTT!

Fråga mig

0 besvarade frågor

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards