HÄROM VECKAN SATT JAG OCH MIN PAPPA OCH SURFADE LITE.

JAG VILLE VISA HONOM VEM "BLONDINBELLA" VAR, EFTERSOM HAN HADE SETT HENNE I "LET´S DANCE" OCH UNDRADE LITE ÖVER FENOMENET.

DET VAR ÄVEN FÖRSTA GÅNGEN FÖR MIG, ATT JAG GICK  IN PÅ HENNES BLOGG. VI SATT DÄR OCH UNDRADE OCH SPANADE...

SPEKULERADE PÅ VAD HON TJÄNAR ALLA PENGAR PÅ, ATT HON NOG MÅSTE HA HAFT ETT STARTKAPITAL ÄNDÅ. ÄR DET ALL REKLAM SOM FINNS PÅ SIDAN, SOM BETALAR FÖR SIG? ÄR DET ALL REKLAM HON GÖR FÖR DIV. VAROR, SOM BETALAR EN SLANT? VI FATTADE INTE RIKTIGT... SO WHAT!

MEN HELT PLÖTSLIGT KOM JAG PÅ VAD MIN BLOGG KUNDE HA HETAT ISTÄLLET!!   DEN IDÉN VAR BARA ROLIG ETT TAG, FÖR GÅR MAN IN OCH SÖKER PÅ ORDET "BLONDIN" I REGISTRET, SÅ KAN JAG SÄGA ATT DET ÄR INTE NÅGOT FEL PÅ FOLKS FANTASI!!  MEN "MITT" NAMN VAR INTE UPPTAGET... PÅ DEN HÄR BLOGG-SFÄREN, DÄREMOT FINNS DEN HOS EN ANNAN BLOGGERIA.                 KOM TILL SAKEN!

JO, JAG KALLADES FÖR "BULLEN" NÄR JAG GICK PÅ HÖGSTADIET OCH PÅ EN ARBETSPLATS JAG HADE. SÅ VARFÖR INTE "BLONDINBULLEN", TÄNKTE JAG.

MEN... JAG STRUNTAR I DET, JAG BYTER  INTE NAMN PÅ BLOGGEN.

(HADE JAG VARIT 25 ÅR YNGRE, SÅ KANSKE....   JAG VET, TOTALT IRRELEVANT TANKE!)

SVAR TILL KOMMENTAREN:

JAG LÄSTE "NÅGONSTANS" (HM...) ATT HON (BLONDINBELLA ALLTSÅ) HADE BLOGGAT OM POLITIK FÖRST, MEN DÅ HADE HON INGA LÄSARE I SIN EGEN ÅLDER.  DÅ GICK HON ÖVER TILL ATT BLOGGA OM MODE ISTÄLLET OCH DÅ SA DET BARA "KABOOOM", SÅ FICK HON EN MASSA LÄSARE...

JAG LÄSTE ÄVEN ATT HENNES FAVORITBOK ÄR "MINA DRÖMMARS STAD".

DET FÅR MIG ATT UNDRA EN SAK... HON ÄR JU MODERAT, ELLER HUR.

JAG TRODDE ATT DE BÖCKERNA MER SKULLE GÖRA EN PERSON TILL "ICKE-MODERAT", NÄR MAN HADE LÄST DEM... MEN DET ÄR BARA MIN LILLA ÅSIKT.

OSÖKT KOMMER JAG IN PÅ FÖLJANDE, LILLA GULLIGA HISTORIA:

LÖRDAG MORGON HEMMA HOS FAMILJEN "SYLT".

MOR OCH FAR SITTER VID FRUKOSTBORDET. YNGSTA DOTTERN ÄR FÄRDIGÄTEN OCH PÅKLÄDD. HON FÅR I UPPDRAG ATT GÅ NER TILL KIOSKEN OCH KÖPA DAGENS NYHETER. DET VAR FÖRSTA GÅNGEN HON FICK ETT UPPDRAG AV DET SLAGET. ANNARS VAR DET ALLTID AFTONBLADET SOM SKULLE KÖPAS I KIOSKEN. VILKET VAR SÄLLAN, EFTERSOM FADERN I HUSET ALLTID HADE MED SIG NÄMNDA TIDNING NÄR HAN KOM HEM FRÅN JOBBET. PÅ DEN TIDEN (ÅH, KÄRA SÖTA  70-TALET!) SÅ KUNDE MAN INTE KÖPA DE S.K KVÄLLSTIDNINGARNA ANNAT ÄN PÅ KVÄLLEN. SÅ HIMLA TOKIGA DE VAR PÅ DEN TIDEN, ELLER HUR!

SAGT OCH GJORT, JÄNTAN KNATADE NERFÖR GATAN, IN I SKOGEN OCH GENADE ÖVER JÄRNVÄGSSPÅREN. DET VAR GOD SIKT, INGEN FARA PÅ TAKET! NÅGON SNÄLL MÄNNISKA HADE FÖR LÄNGE SEDAN KLIPPT HÅL I STAKETET. OCH DÅ MENAR JAG KLIPPT BORT STAKETET! JÄTTESMIDIGT!

HON KOMMER FRAM TILL PRESSBYRÅN OCH BER ATT FÅ KÖPA DAGENS NYHETER.  OCH DET ÄR DÅ DET KÖR IHOP SIG FÖR HENNE...

DET FINNS INGEN DAGENS DAGENS NYHETER DENNA DAG.

DET FINNS INTE ENS GÅRDDAGENS DAGENS NYHETER.

OCH EFTERSOM DET VAR FÖRMIDDAG, SÅ HADE INTE DAGENS KVÄLLSTIDNING KOMMIT. DET HADE JU ISÅFALL SANNERLIGEN GJORT DET LÄTTARE ATT VÄLJA.

TANTEN I KIOSKEN SA DÅ FÖLJANDE:

"MEN VI HAR SVENSKA DAGBLADET!"

JAHA...VAD VAR DET  FÖR KONSTIG TIDNING? DEN HADE HON ALDRIG HÖRT TALAS OM... HM, NÅJA, TIDNING SOM TIDNING, TÄNKTE DET LILLA OSKYLDIGA FLICKEBARNET OCH KÖPTE SÅLUNDA SVENSKA DAGBLADET.

GLAD I HÅGEN TRALLADE HON HEM IGEN!

MEN FAR OCH FLYG, VAD FEL HON HADE HAFT!

HENNES MOR OCH FAR VILLE INTE ENS TA I FANSTYGET!

KOMMA HEMDRAGANDES MED EN KAPITALSTTIDNING, SOM ENDAST BANKDIREKTÖRER OCH GOLFARE LÄSTE, FY SJUTTON!

DÄR STOD HON MED ÖGON STORA SOM GOLFBOLLAR OCH FATTADE INGENTING... OM NU DEN DÄR BLASKAN VAR SÅ FARLIG OCH DUM, VARFÖR HADE DE INTE VARNAT HENNE FÖR DEN DÅ, UNDRADE HON.

DENNA UPPLEVELSE SATTE DJUPA SPÅR.

LÅNGT SENARE NÄR HON BLEV UPPRINGD AV SVENSKA DAGBLADETS PRENUMERATIONSAVDELNING (DET LÄT SOM EN SÖT KILLE SOM RINGDE!)

SÅ BLEV HON INTE AV MED HONOM, FÖRRÄN DENNA HISTORIA BLEV BERÄTTAD.

HAN FÖRSTOD VERKLIGEN ATT HON INTE VILLE PREMPA PÅ DERAS TIDNING,

OCH LOVADE ATT ALDRIG MERA ÅTERKOMMA I ÄRENDET.

VILKET VAR LITE SYND, FÖR HAN LÄT JU SÅ SÖT...

TJA!

FÖRSLAG TILL EN RIKTIG  "PENSIONÄRMOBILTELEFON":

KNAPPAR DÄR DET STÅR  "AV"  OCH  "PÅ".

KNAPPAR DÄR DET STÅR  "SVARA"  OCH "LÄGG PÅ".

DISPLAY SOM INTE ÄR MÖRK, NÄR DEN ÄR PÅ OCH KNAPPLÅSET ÄR PÅ.

DET KANSKE FINNS EN SÅDAN REDAN, MEN DET ÄR INTE EN SÅN SOM MINA FÖRÄLDRAR HAR!

"NU HAR DEN SLUTAT ATT FUNGERA", SA MIN MOR HÄROMDAGEN.

"HM, TA MED DEN IALLAFALL, SÅ SKA JAG KOLLA", SA JAG LITE LUTTRAD.

(EN ANNAN HAR JU VARIT MED FÖRR, LIKSOM.)

SÅ VI SATT PÅ TÅGET, PÅ VÄG IN TILL STAN. GOTT OM TID ATT KOLLA DEN "TRASIGA" TELEFONEN.

HON FICK GENAST PLUSPOÄNG, MORSAN, FÖR INSTRUKTIONSBOKEN VAR MED. OCH JAG ÄR SÅ PRESTIGELÖS ATT JAG GLUTTADE LITE I DEN FÖRST.

DET STOD ATT MAN SATTE PÅ TINGESTEN MED DEN "RÖDA LUREN" OCH DEN SKULLE MAN HÅLLA INTRYCK I FLERA SEKUNDER.

SAGT OCH GJORT, JAG SKRED TILL VERKET.

"PING" SÅ GICK DEN IGÅNG... SAMTIDIGT SOM HON SÄGER: "MAN SKA BARA HÅLLA IN KNAPPEN I TVÅ SEKUNDER".

"NJA, PROTESTERADE JAG, DET ÄR SÄKERT 4-5 SEKUNDER SOM GÄLLER.

"DÄREMOT STÅR DET ATT DET ÄR KNAPPLÅSKNAPPEN SOM SKA HÅLLAS INTRYCKT TVÅ SEKUNDER. DU HAR NOG BLANDAT IHOP DEM..."

SJÄLVKLART KOM HON MED PROTESTER!

MEN JAG LYCKADES ÖVERBEVISA HENNE ATT HON HADE GJORT LITE FEL.

SJÄLVKLART TYCKTE HON INTE OM DEN MÖRKA DISPLAYEN, MAN SÅG JU INTE OM TELEFONEN VAR AV ELLER PÅ.

MEN JAG LYCKADES VISA HENNE ATT DET SYNS LITE SVAGA TECKEN, NÄR DEN ÄR PÅSLAGEN.

OCH JAG LYCKADES FÖRKLARA ATT NÄR HON ÄR HEMMA, SÅ SKA DEN VARA AVSLAGEN, DET ÄR INGEN SOM RINGER PÅ DEN ÄNDÅ. MEN SÅ FORT HON GÅR UT, SKA DEN PÅ. DET ÄR DÄRFÖR DE HAR KÖPT DEN, FÖR ATT HON SKA KUNNA RINGA VID EV. NÖDFALL.

NÄR VI SENARE SATT PÅ TÅGET IGEN, PÅ VÄG HEMÅT, SÅ KUNDE JAG INTE LÅTA BLI ATT FRÅGA, NÄR HON TOG FRAM MOBILEN:

"VARFÖR HAR DU TAGIT MED DIG FJÄRRKONTROLLEN TILL TV:N FÖR??!"

(DEN VAR LIKSOM GIGANTISK  OCH  VIT  OCH JÄTTEKNAPPAR, MEN DET ÄR IOFÖRSIG POÄNGEN. MED PENSIONÄRSMOBIL...)

DÅ SÄGER MANNEN SOM SITTER FRAMFÖR OSS;

"SKA JAG KLAPPA TILL´NA?" OCH TITTAR PÅ MAMMA!

SÅNT GILLAR JAG! (INTE STRYK ALLTSÅ!) DÄREMOT ATT OKÄNDA FOLK PRATAR MED VARANDRA, FAST MAN BOR I STOCKHOLM!

INTE FÖR ATT VI PRATADE NÅGOT MERA MED VARANDRA, MANNEN OCH VI.

BUT ANYWAY...

IDAG TRÄFFADE JAG MIN FÖRSTA POJKVÄNS FÖRÄLDRAR.

(DET VAR AV EN SLUMP, DE HADE FLYTTLOPPIS.)

DET VAR  ETT LITE SORGLIGT MÖTE.

MIN FÖRSTA POJKVÄN, "HASSE" KAN VI LÅTSAS ATT HAN HETTE, ... DOG 1981 I EN MOPEDOLYCKA.

JAG TRÄFFADE ALDRIG DEM PÅ DEN TIDEN. JAG VAR BARA HEMMA HOS DEM EN GÅNG. HAN VAR BARA HEMMA HOS MIG EN GÅNG.

VI VAR LIKSOM INTE IHOP SÅ LÄNGE. DET VAR LITE SÅ DÄR SOM DET KAN VARA NÄR TONÅRINGAR ÄR IHOP. HELT PLÖTSLIGT ÄR DET SLUT OCH MAN FÖRSTÅR NÄSTAN INTE VARFÖR...

IALLA FALL; FLYTTLOPPIS.

NÄR VI SVÄNGDE IN PÅ GATAN, SÅ KÄNDE JAG PÅ MIG ATT DET VAR PÅ JUST DEN GATAN HAN HADE BOTT.

VI GICK IN I GARAGET (VI HADE BÅDE MIN MAMMA MED OSS OCH TVILLINGARNA, SÅ DET VAR LITE SISÅDÄR MED KONCENTRATIONEN).

VI HITTADE NÅGRA FINA SAKER, BL A HEMSTICKADE LOVIKKA-VANTAR OCH RAGGSOCKOR. (SÅNT DÄR SOM EN ANNAN ALDRIG KAN STICKA SJÄLV, EFTERSOM STICKNING ÄR NÅGOT SOM JAG ALDRIG, ALDRIG KOMMER ATT LÄRA MIG. DET SKULLE SÄKERT VARA LÄTTARE ATT BYGGA IHOP EN RYMDRAKET, ÄN ATT STICKA ETT PAR VANTAR!)

DE HADE ÄVEN LITE MÖBLER INNE I SJÄLVA HUSET, SÅ VI GICK IN FÖR ATT KOLLA. MAN VET JU ALDRIG!

PÅ VÄG IN, SÅ SER JAG NAMNSKYLTEN BREDVID YTTERDÖRREN.

SAMMA SOM "HASSES"...

SÅ JAG FRÅGADE HENNE EFTER EN STUND, OM HON VAR "HASSES" MAMMA.

OCH DET VAR HON.

JAG BERÄTTADE ATT JAG HADE KÄNT HONOM, ATT HAN HADE VARIT MIN FÖRSTA POJKVÄN.

OCH DET VAR PÅ VIPPEN ATT JAG BÖRJADE GRINA...

HON SÅG MED ENS OCKSÅ LEDSEN UT OCH SA ATT MAN ALDRIG KOMMER ÖVER EN SÅDAN SAK. ÄVEN OM DET HAR GÅTT 28 ÅR, SÅ GLÖMMER MAN INTE. NU SKULLE DE FLYTTA EN BIT BORT OCH VISSTE INTE VAD DE SKULLE GÖRA MED GRAVPLATSEN.  "HASSE" HAR EN SYSTER, MEN HON HADE BOSATT SIG PÅ ANDRA SIDAN JORDKLOTET. ATT HENNES LILL-BRORSA HADE DÖTT, HADE PRÄGLAT HENNE, SA MAMMAN. HON VILLE INTE SKAFFA FAMILJ. "SÅ VI HAR INGA BARNBARN".

DE HADE SPARAT ALLA HANS SAKER, MEN JUST RENSAT BORT DET MESTA INFÖR FLYTTEN. HON HADE HITTAT BREV FRÅN EN MASSA TJEJER.

EN HADE SKRIVIT; "NU ÄR JAG STOR, NU KAN VI BLI IHOP!"

HON TRODDE ATT DET VAR FRÅN EN LITEN TJEJ I GRANNSKAPET.

"HASSE" VAR EN SÅN DÄR KILLE SOM DE FLESTA VISSTE VEM DET VAR.

HAN VAR SNÄLL OCH HAN HADE MÅNGA TJEJER. INTE SAMTIDIGT DOCK!

HAN VAR JU SNÄLL, SOM SAGT!

NÄR HAN BLEV IHJÄLKÖRD, SÅ VAR JAG PÅ SEMESTER I TRE VECKOR MED MIN BÄSTIS. MAMMA BERÄTTADE FÖR MIG NÄR JAG KOM HEM IGEN.

KÄNDES KONSTIGT ATT MEDAN VI HADE HAFT KUL (NÅJA...) SÅ HADE HAN DÖTT.

JAG GICK INTE PÅ BEGRAVNINGEN, MINNS INTE VARFÖR...

MANNEN SOM KÖRDE PÅ HONOM, HADE STRUNTAT I VÄJNINGSPLIKTEN...

VET INTE VAD/OM HAN FICK NÅGOT STRAFF.

NÄR VI KOM HEM, SÅ TITTADE JAG PÅ VANTARNA OCH UNDRADE OM HAN KANSKE HADE HAFT DEM... KÄNDE MIG LITE MORBID.

MEN DET KÄNDES BRA.(ATT JAG HADE DEM I MIN ÄGO ALLTSÅ, INTE ATT JAG KÄNDE MIG MORBID.)

DET VAR JU HANS FARMOR SOM HADE STICKAT DEM.

DET VAR IALLA FALL ETT MÄRKLIGT, MEN TREVLIGT,  MÖTE.

MAN GLÖMMER JU LIKSOM ALDRIG SIN FÖRSTA POJKVÄN...

(SPECIELLT NÄR MAN VAR SÅ GAMMAL SOM JAG, INNAN JAG FICK MIN FÖRSTA POJKVÄN)

OVÄNTAT MÖTE NR TVÅ:

VI HÄLSADE PÅ MIN MANS FARMOR, SOM HAR HAMNAT PÅ SJUKHUS.

HENNES RUMSKAMRAT VAR EN GAMMAL DAM (93ÅR) SOM JAG HADE BOTT "DÖRR I DÖRR" MED I TIO ÅRS TID.

FAST HON VERKADE INTE MINNAS MIG, UTAN BARA DE SOM FLYTTADE IN EFTER MIG...  TILL HENNES FÖRSVAR KAN SÄGAS ATT DET ÄR TIO ÅR SEDAN JAG SÅLDE LÄGENHETEN, OCH HON VAR TYP EN "ENSAMVARG".

OVÄNTAD FÖRLUST:

KOLLADE IN MIN SONS BASKETMATCH I LÖRDAGS, TILLSAMMANS MED MIN BÄSTA VÄN.

SONEN SOM ÄR ARTON, FÖRSTÅS. HAN ANDRA HAR ALLDELES FÖR KORTA BEN ÄNNU, FÖR ATT KUNNA SPELA BASKET. FAST HAN ÄR EN DJÄKEL PÅ ATT KASTA.

NÅVÄL, DE FÖRLORADE MED ÖVER TRETTIO POÄNG.

MEN DET ÄR SÅ BRA, NU NÄR HAN SPELAR I KORPLAG, HAN TAR INTE EN FÖRLUST SÅ HÅRT. VÄRRE VAR DET FÖRUT... JÖSSES, HAN PRATADE KNAPPT RESTEN AV DEN DAGEN.

JO, FÖRST SÅ SPYDDE HAN GALLA ÖVER DOMARDJ-N  OCH EV. SINA KASSA LAGKAMRATER... (TSSS, DET FÅR MAN INTE GÖRA)

SEDAN VAR HAN TYST OCH SVÅRÅTKOMLIG.

NU VAR HAN SOM TEFLON; DET BARA RANN AV. SKÖNT!

VISSERLIGEN KONSTATERADE HAN ATT DET VAR EN DOMARDJ-L OCH LAGKAMRATERNA (VISSA) VAR KASSA, "MEN JAG ORKAR INTE BRY MIG!"

MUMMA I EN MORS ÖRON!

MORSNING!

PS, GLÖM INTE LÄSA LÄNKARNA...

Jag har ingen större bacillskräck eller rädsla för dammråttor med tillbehör.

Inte större än "vem von helst". (Som Robban Broberg skulle ha sagt.)

Jag tvättar händerna när jag kommer hem. Jag behöver inte torka av dörrhandtagen före jag öppnar dörren. Jag torkar däremot av toasitsen på offentliga toaletter, om jag överhuvudtaget sätter mig ner. Det beror på skicket. Jag lägger mig inte gärna i sängen med skitiga jeans, helst inte med strumpor på fötterna heller...

Det är inte så trevligt om någon nyser mig rakt i ansiktet.

Eller tokhostar i mitt öra på pendeltåget.

Barn som tillhör andra, får gärna snora nån annanstans än på mig.

Eller ta emot en kram från en uteliggare, det är lite jobbigt. Speciellt om de oxå envisas med att försöka pussas... (jo, det har hänt mig!)

På den tiden (ack ja...) när jag körde buss, hände följande:

Vid en hållplats kliver det på ett gäng förståndshandikappade.

De har sitt busskort i ett snöre om halsen.

En del av de hälsar så glatt på den snälla busschauffören (mig alltså!)

Så kliver då en kille in, inga bekymmer i världen har han.

Han stannar upp precis framför mig. Som om han väntar på något.

(Lilla jag anar inga oråd. Pucko, säger jag bara!)

Och så kommer det! En kraftig nysning, som säkert gav utslag på Richterskalan. RAKT I NYLLET PÅ DEN SNÄLLA BUSSCHAUFFÖREN!

(Mig alltså!)

Jag visste inte att det fanns så mycket snor och snörvel i en människa...

Han torkar av sitt ansikte med baksidan av handen.

Och knatar nerför gången för att hitta en ledig plats (fortfarande inga bekymmer i världen) och på vägen till den lediga platsen  nyser han två gånger till. Rakt över resten av församlingen.

Jag fick också torka av ansiktet med baksidan av handen. Mitt eget alltså.

Vad kunde jag säga, mer än: PROSIT LILLA VÄN...

(Det här hände innan vi hade hört talas om Fågelinfluensan, så det blev inga skräckscener i bussen. Den behövde inte saneras eller tas ur trafik.)

Hur var det nu med de äckliga, svarta lakanen?

Jo, kvalster bl a.

Hur många tusen miljoner kvalster finns det i en normal säng?

Som lever på våra hudavlagringar.

Ärligt talat, hur ofta byter du lakan?

Varje dag? En gång i veckan? Var fjortonde dag? En gång i månaden?

En gång varje kvartal eller till jul? Spannet är stort och våra vanor är ju olika. De flesta av oss har ljusa lakan, skulle jag gissa.

Det mörkaste vi har är mellanblå, sen är resten rosa och vita. Typ.

Jag tänker inte här säga hur ofta VI byter lakan, men vi är nog ganska "normala". (Vad f-n det nu är i detta sammanhang??)

Ni som är modiga och redo att ta konsekvenserna, kan prova följande:

Köp ett par svarta lakan. (Ni som redan har svarta lakan och använder de ofta...Varför??)

Bädda med de svarta lakanen.

Tag en dusch.

Smörj in kroppen så den blir mjuk och fin.

Gå och lägg dig.

Sov gott.

Vakna.

Titta på de svarta lakanen. (Dra upp persiennen, så ser du bättre!)

Ja, vad ser du?

Kommer du någonsin mera använda svarta lakan?

Ens för en enda natt?

Nej, precis, skulle inte tro det!!

FY F-N VAD ÄCKLIGA DE ÄR! EFTER EN ENDA NATT!

Och det börjar genast att klia på hela kroppen...

Man riktigt känner hur alla kvalster hänger kvar, som vägglusar!!

Man kollar upp på taket, för att se om det möjligtvis är så att takfärgen har lossnat under natten och regnat ner på lakanen. Men det var att hoppas på för mycket...

Men det är sen, efter en stund, som man blir riktigt rädd.

Man börjar fundera...och tänka efter...

Finns allt detta på mina VITA lakan, efter en enda natt?

Det är bara så att jag inte ser det. Eftersom de är vita...

Så jag ställer frågan en gång till:

Hur ofta byter DU lakan??

(Denna hemska upplevelse hade vi i Finland. Min kära kusin hade bäddat med svarta lakan och matchande påslakan. Vi sov där tre nätter.

Innan jag kröp ner i sängen, så släckte jag lampan, för att slippa se...

Nej, jag klagade inte hos värdparet. Och de läser inte denna blogg!)

Hoppas jag inte har förstört eran nattsömn. :-)

Ciao!

En annan har ju gått och blivit cineaist (stavas det så??).

Ni vet, en sån där som ser mycket film. (Nu är jag uppe i 3 filmer på kort tid...  wow, liksom...)

Igår var jag och Fru L och såg "Changeling".

Som tur var blev man inte så gråtig, utan mest ilsken!

Jösses, så de kunde bete sig, karlarna i Los Angeles på sent 1920-tal.

Bete sig mot kvinnorna, alltså.

Filmen hade verklighetsbakgrund.

En helt otrolig story om en ensamstående mor vars 9-åriga son försvinner.

Efter fem månader har polisen hittat honom.

Men de har tagit fel, det är inte hennes son! Hon protesterar förstås!

Men vad hade hon för det? Ingenting!!

De tycker att hon är besvärlig och en dålig mor, som inte vill erkänna honom som sin egen son. Till och med läkaren är så korrumperad att han säger till henne att "människor förändras, de kan bli kortare..." 

Eeeh, jaha du...

Resten får ni titta på själva, för jag rekomenderar denna film varmt!

Den får "4 syltor".

(Hur stavas "rekomenderar", med 2 m eller... "rekommenderar" ???, båda sätten ser ok ut. I mina ögon iallafall.)

Idag fick ju "Låt den rätta komma in" en massa Guldbagge-priser.

Men läs boken iallafall.  ( se tidigare inlägg om saken)

Björn Gustafsson är ju för gullig. Hoppas ni tittade på galan (eller "galla" som det heter på norska, tihi) och såg honom dansa till ABBA.

(Undrar då just vad "galla" heter på norska?? Kan Kusin Vitamin hjälpa till här kanske?!  Du vet, när man "kaster opp" all mat och sen finns det ingen mat kvar i magen, och då "kaster man opp" den äckliga gallan. Grönt och gult och surt slem, för er som är färgblinda. Jag har nog aldrig "kastet opp" i Norge, så det  är en liten kunskapslucka där. Språkligt sett, alltså. För jag antar att det inte är en merit att  ha "kastet opp"  just i Norge...)

Tillbaka till min och Fru L´s Biodag. (jag vet att man inte har en liten apostrof före s:et, men jag tycker att det blir lättare att läsa just i DET HÄR fallet, eftersom jag bara använder en initial. Det är ju en grej vi har snott från det engelska språket, men den är ganska bra ibland.  Om jag hade skrivit "Fru Ls" hade det ju sett jättekonstigt ut, eller hur. Fast det konstiga är, ifall jag hade bytt ordning på "min" och "Fru L", så hade det blivit utan "s"; "Tillbaka till Fru L och min Biodag"...   Vilket är rätt??

Jag har ingen aning! Ska man kanske ha sig själv sist, när man räknar upp flera stycken? Jag tror nog mig minnas det från skoltiden...Och ursäkta franskan, men vilken djävla lång parentes det blev! Sorry!)

Vi fikade på "Vetekatten"! Ni vet, stans bästa fik! Kön var inte så lång denna gång, tack och lov!

Vi beställde varsin semla. Jajamensan!

Nu är det INTE "Beach-09" som gäller!

Nu är det "Semla-is-life" som gäller!

(Det är en myt att det skulle vara så himla onyttigt förresten.

Lite äkta grädde är ju t.o.m GI och lite bulldeg är ju inte så farligt. Låter jag som en  alkoholist med dåliga bortförklaringar...? Äsch då!)

Vi NJÖT iallafall!

Sedan slog det mig att det var söndag. (Inte alltid så snabb i tanken...)

Och då är det ju Loppis på Hötorget!

Jag fyndade några finska tallrikar, några Gustavsberg-karotter, en Arabia-

askopp och en härlig, gammal panter från 50-talet. Ett gosedjur alltså.

En bra film på det, så var den söndagen räddad!

Vi summerar:

*Vetekatten; öppet och ej lång kö

*semla

*bankomat öppen

*pengar på kontot

*loppis

*fynd

*bio

*godis

*ej lång kö på toaletten

*papper på toaletten

*bra film

*trevligt sällskap

*varma mackor till middag

Inte så illa, om man tänker att söndagar är lite av en tråk-dag.

Läs "Nattfåk"! Himla bra och spännande bok!

Läs min blogg!

Godnatt!

Med de orden hälsade jag på min kusins man, som jag inte hade träffat på många, många år.

Vad är det för pinsamt med det, kan tyckas? Karln har väl humor...

För det första så har han och jag inte den relationen att en sådan kommentar skulle vara ok. Och för det andra, så HADE han blivit gammal!!

Det kändes som om jag gjorde ett avslöjande...

Jag kunde genast bita mig i tungan. Jag började babbla på, i ett fåfängt försök att släta över det hela. "Det var länge sedan, hur mår du, allt bra bla bla bla..."

Jag försökte spana in honom resten av besöket för att se om han var sur på mig. Men jag vet inte, han pratade på som bara han kan göra.

Människan lider nämligen av mundiarré. Han går in i minsta detalj när han pratar om sina intressen. Och som av outgrundlig anledning, så är hans intressen ingen av mina. Så man orkar bara lyssna på halva örat, man orkar bara vara artig till en viss gräns. Sen börjar man ofelbart att börja kväva ett gäng gäspningar. Till slut får man lite panik, man vill bara komma därifrån.

Men man hittar ingen lucka i hans svada. Man är ohjälpligen fast.

Har man riktigt tur, så är det någon annan person som hjälper en därifrån, med orden; Kaffet är klart!

På nyårsafton så bjöds det upp till karaoke!

Genast hoppade tre tjejer av det yngre gardet upp och började sjunga.

Till ABBBA förstås!

När de kom till låt nr två, stötte de på patrull. Ingen kunde låten.

(minns nu inte vilken det var, kan ha varit "Knowing me, knowing you").

Så jag reser mig upp från soffan, sveper förbi tjejerna, medan jag sjunger de första raderna till nämnda låt.

Allmänt jubel! Alla ville att jag skulle sjunga hela låten!

Men tji!

Jag är så dj-a tråkig att jag lät bli. Men för guds skull; halva  släkten var ju samlad och till råga på allt, mina föräldrar var där!

Jag frågade om de möjligtvis hade några svenska folksånger, men icke då.

(Som tur för mig!)

Men egentligen borde en karaokemaskin passa väldigt bra hemma hos oss.

Jag sjunger ju hela tiden, fast jag inte kan text eller melodi alla gånger.

Min syrra säger att jag inte kan sjunga...

Själklart tycker hon det, annars skulle hon inte vara rätt uppdragen.

Jag satt ju som fastklistrad framför radioapparaten och joddlade hela barndomen. 

När vi åkte bil, så var jag TVUNGEN att sjunga, annars blev jag åksjuk!

Hon ville ha lugn och ro, annars blev HON åksjuk...

Sket väl jag i!

Jag satt längst fram på stolen, hållandes i stroppen och skrålande rakt in i pappas öra: vi bygger oss en båt, som .... osv.

En gång fick mamma och jag skjuts av hennes kusins son, till landet.

(I en Duett! Med trägolv i bagageutrymmet!)

Jag sjöng på av gammal vana. En sån där lycklig tio-åring som inte tror någon om ont.

Tills Pekka säger (mammas kusins son alltså);

"Kan ingen få tyst på ungen?"

Jodå, han lyckades med de orden få tyst på mig resten av dagen.

Skitsur, var bara förnamnet.

Förolämpad och Förödmjukad var mellannamnen och efternamnet var Tillplattad.

Men han blev förlåten tills nästa gång vi träffades. Han hade ju en Duett!

Jag sitter i en soffa i Esbo, Helsingfors, Finland!

Just NU alltså!

Och skriver på min kära bortglömda blogg!

Det kanske (antagligen inte alls) impar på någon annan, utom just på mig.

(Kanske min syrra blir liite impad, eller...?)

Det är ju en sådan fantastisk uppfinning; internet i all sin glans!

Och jag är ju inte utomlands någon annanstans, än i Finland och Norge.

Och det är inte så himla ofta nuförtiden.

Så låt mig vara lite "WOW"! Det är ju min blogg, för sjutton gubbar!

Vi är på släktträff.

Idag har vi t.o.m träffat min morfars gamla syster, som jag aldrig har träffat förut. Hon kallas "Lill-Kerttu" och är 84 år.

Annars är det ett gäng mostrar och kusiner och kusinbarn och flick/pojkvänner, ja ni hajar.

Jag avslutade mitt förra inlägg med typ "imorgon är det julafton, undrar vad jag får!"

Jag ska berätta vad jag fick:

Jag fick kräkas.

Jag fick torka barnens kräk.

Och jag en underredsbehandling. Till bilen...

Jag lägger in en bild på den finfina papperskorgen jag hittade på anrik plats. I en sophög. Jag svär!

Adjöken adjö!

Vi har just tittat på filmen från vigseln i lördags.

Först händer inte så mycket och man hör inte så mycket heller.

Sen ser man en vit lagårdsdörr knata förbi och ställa sig mitt i blickpunkten.

(Och så undrar folk varför jag alltid, alltid har svarta kläder?! Bah!)

Sen händer inte så mycket på ett tag, prästen pratar på liksom.

Efter ett tag börjar man ana att allt inte står rätt till hos brudgummen.

Det svajas och dippas med huvudet och torkas för pannan.

Som tur är så är själva bruden alert!

Brudgummen får helt enkelt sätta sig ner, med hjälp av brud och präst.

Så där sitter han, medan präster maler på...

Det blir dax för den sista psalmen att sjungas.

Prästen säger till bruden att hon oxå kan sätta sig ner, "så det inte ser så konstigt ut." (Församlingen denna eftermiddag, består av två (2) personer!

Och de är ganska gamla, så de har nog sett det mesta i sina dagar.)

Så brudparet sitter ner och sjunger "Bereden väg för Herran".

De ser ut som de tillhör "kyrkans barntimmar"!

Man ser tydligt på filmen att brúden är väldigt glad, på gränsen till att gala ut i fnitterattack. Efter en stund drar hon sedessamt i kjolen, rädd för att visa för mycket av de vackra benen...

Efter utgångssången, så reser de sig upp och går ut.

The End!

En mycket vacker film, som ska visas för resten av familj och släkt på julafton. "Känsliga personer varnas, innehåller starka scener!"

Om jag inte var så finkänslig, så hade jag lagt ut det på Youtube!

Det hade ni gillat, va!!

Imorgon blir en lååång dag!

Härligt!

Undrar vad jag får, hihi...

GOD JUL, HYVÄÄ JOULUA ALLIHOPA!