Ja, inte fick jag nåt målat inte... Duken börjar att damma igen!

Nytt försök ikväll, kanske...

Vi möblerade om i sovrummet igår kväll. Alltså det rummet som jag och twinsen sover i. Vi har ju separerade rum, min sambo och jag. ( Ja, jag har sagt det förut, lite tjatigt kanske, men vi bittra är så där. Det ska bara bankas in i andra. Det får inte undgå någon att vi har SEPARERADE sovrum!)

Som grädde på moset har vi nu separerat på dubbelsängen...

Intill ena väggen står nu en halva av sängen, sen kommer lillkillens nya spjälsäng, sen står min halva av sängen direkt bredvid lillstrumpans spjälsäng. Jag har nu 90 cm att breda ut mig på! WOW!

Så efter att jag har stoppat i hennes napp så rullar jag över till andra kanten och stoppar i hans napp. Ping-pong, ping-pong osv.  Natten lång!

Det är bara det att hans säng har för smala spjälmellanrum, så min arm får inte riktigt med plats att söka sig ner mot hans madrass o leta efter nappdjäveln! Vad gör jag då? Jo, jag får ställa mig på knä  och hänga över sängkanten istället. Ett antal ggr mitt i natten. (Flina lagom!)

Till saken hör att jag är närsynt och rummet är mörkt... Kan ingen uppfinna självlysande nappar??!  Jag kommer vara den första att köpa, jag lovar!

Lösningen så länge - ha hela sängen full med nappar, så man slipper rota runt och kanske väcka ungen (ja, han kanske vaknar när man tafsar över ansiktet och rycker i näsan på honom i tron att det är en napp. Som tur är han har ju blöjor, hehe!)

Så den första att fråga om jag har sovit gott, får en snyting!

(jag gissar att det blir min sambo, hehehe!)

Tjipp!

Bra bild här nedan, eller hur?!

Vem är det då?  Jo, det är lillkillen. Han får vara med på bild, för han har ett "typiskt bebisutseende". Det betyder att han liknar väldigt många bebisar.

Bara från min släkt är han lik jättemånga! Ta in 100 mammor/pappor så kommer de att säga: åhhh vad han är lik Pelle, Lasse, Nisse, Lisa...

Ja, ni hajar.

Jag skrev om vår barnhage i förra inlägget. En del kallar det nog för lekhage

men mina barn leker inte där. De vet att det är ett fängelse!  Jag kastar dit dem när jag ska på toa eller bara måste ner till tvättstugan. Ibland ligger jag där själv, som i en skyttegrav! Eller vill läsa DN i fred...

Ha, kom på att jag kan sitta där och blogghga!   Fast det blir himla irriterande när de står utanför och skakar galler och tjuter i högan sky  förstås... Nej, jag får nog fortfarande bygga torn och kittla dem istället.

Glada barn - glada föräldrar. För att inte snacka om; pigga barn - trötta föräldrar. Favoriten; dregliga barn - hala golv!

 Det märks att jag bara har varit inomhus hela dagen, va!

Det finns liksom inget speciellt att skriva om, inga impulser har inkommit i systemet.  Jag ska ta en promenad ikväll. Ifall jag ser en älg, så återkommer jag!!

"Postar" med en bild till. Så det fyller upp liksom...

Ciao!

Jag är så stolt när jag tittar ut genom vardagsrumsfönstret!

(Speciellt om jag undviker att titta på vissa ställen, som fortfarande har mycket, mycket ogräs).

Sex säckar med ogräs och en del plantor jag ville bli av med.

Jag har nog hädat, jag har grävt upp en pion (AAAHH) och kastat i en av säckarna. Men vad f-n!!  Den ville ju inte blomma, hur jag än har försökt att trolla och mutat. Små, små fula intorkade knoppar är allt den ville bjuda på.

Ska en sån få vara kvar i trädgården? Kanske om man har 800 kvm, men jag har bara 213. Inte så bara förresten. När vi var nyinflyttade hade jag stora planer ( på gränsen till storhetsvansinne, jag vet...)  Nu tycker jag att 213 är lite i överkant på vad man pallar med!  Och det tyckte jag innan jag fick barnen. I år köpte jag inte ens några nya plantor. Till baksidan alltså.

Till framsidan köpte jag bara några (20 st) fina, ut mot gatan. Man vill ju ändå hålla stilen...   På baksidan har jag även grävt upp en Malva, en stockros ( men den gav jag bort, jag svär!) och Jättevallmo. NI hör ju på namnet; JÄTTEvallmo! Passar INTE på en liten tomt! Sprider sig som en löpeld den med. Höstastern åkte oxå all världens väg! Alltså till svarta sopsäcken. Ikväll kommer den åka all världens väg när min sambo kör allt till tippen. (Den producerade inte heller några blommor, inte ens knoppar = dödens lammunge!)

Håll i er - vi har även huggit ner en fullt friskt plommonträd - med goda plommon!!  Men för tusan! Det låg plommon precis överallt, getingarna var helt galna och vi fick ändå ont i magen av alla plommon. Nu står det ett fint förråd där istället. Gissa om vi ångrar oss...  Nej, vi ångrar oss inte!

Eftersom vi är släkt med arten Ekorre, så har vi ganska mycket saker.

( ett "understatement" som våra vänner skulle säga)

Enkel lösning; hugg ner träd, bygg ett förråd.Inte av plommonvirket alltså.

SÅ duktig är inte min svärfar. 

Nu är min minsta lilla kille lite kinkig...

Ciao!