Det är skönt att man kan redigera sina inlägg.

Ibland är man ju lite trött i mössan  när man sitter och skriver och det grammatiska kan bli lite knasigt.

Det är ganska kul att läsa kontaktsidor, speciellt avdelningen för "efterlyst".

(Inte att blanda ihop med "efterlyst" som sänds på TV.)

Nu har jag läst några gånger följande efterlysning:

"Efterlyser dig som var utanför Willys på parkeringen i söndags em den 26/10. Du packade in varor i din svarta bil. Själv var jag fullt upptagen."

Egentligen finns det bara en sak att säga: Lycka till!

Men - jag kan inte låta bli att kommentera mera...

Tänk om det är mig personen efterlyser! Min bil ser svart ut i mörkret.

Handlar på Willys gör jag oxå. Och efter det att jag har betalat, så packar jag in varorna i bilen. Den söndagen såg jag flera som var fullt upptagna.

Det passar ju in! Herregud - ska jag höra av mig?? Vad vill personen?

Är det en man eller kvinna?  Är det en man eller kvinna personen söker?

Hur många Willys finns det in Sverige?  Hur många har svarta bilar?

Frågorna hopar sig...

Dagens lästips: läs tidningarnas efterlysningar!

Det kan ju vara någon som letar efter just dig. Om inte, så får du iaf ett gott skratt.

Tjolahopp!

Hur är det? Ska jag vara helt anonym ( då får jag nog radera min presentationssida!) eller ska jag bara vara lite anonym eller helt öppen?

Vill nog inte vara helt öppen...  Jag har ovanliga namn och bor i en liten håla. Tänk om jag skriver nåt dumt, nån blir arg/ledsen/sårad eller bara himla irriterad.  Men det kanske är himla fegt att sitta här o skriva och kanske raljera över någon och sedan inte stå för det helt öppet...

Fast det är ju därför det här med internet ( en liten modefluga!) har blivit så stort. Alla har nåt att säga i skydd av anonymitet. Vi är ett gäng fegisar, i skydd av grupp så kan vi mobba och håna eller bara säga helt korkade saker.

Men just nu är jag iaf lite anonym, men om min syrra (sambo, kompis, son) skulle slinka in här av en slump, så förstår de ju att det är jag!  Men kanske bara 5% av mina arb.kamrater skulle förstå, eftersom de inte känner mig så väl. 

För hur ska man skriva egentligen?

Som om hela världen kanske läser, eller som om ingen ändå läser detta??!

Jag skriver nog som om tio personer iaf läser detta! Det känns ok!

Nu ska jag gräva i min minimala radhusträdgård. Solen skiner och alla är glada!

Ciao!

(redigerad sida(