Ibland blir det lite löjligt…

Just nu kan man läsa på Aftonbladet:  ”En prins, en dirigent och en borgmästare bland de som bekräftats saknade.”

(Angående flygolyckan över Atlanten).  

Nu vill inte jag göra mig rolig på själva den hemska olyckan, det hoppas jag att ni förstår.

Vidare till Aftonbladets reportage, där står det också att en plastikkirurg och en sångerska var med på planet.

Förstår ni vart jag vill komma?

En prins, en dirigent, en borgmästare, en sångerska och en plastikkirurg… Idel ädel adel, som man säger!

Är det så, att det är extra mycket mer tragiskt när ”framstående” personer dör, än när Bagar Bengtsson eller Fröken Grå Mus, dör?

Det kanske är så – jag vet inte. 

Det kändes bara så löjligt att läsa dessa rader, som en handling ur en HC Anderssen-saga, i modern tappning.

Om vi ska gå över och prata om mig, så har jag det jobbigt på jobbet.

Sitter bredvid en morrhoppa, en arrogant, snorkig och lättstött ”5-åring” i trettiårskropp. Henne behöver jag lyssna på, dagarna i ända, när hon dissar och skriker på folk i telefon.

Men det värsta är att hon verkar vara en liten  polis, som ska kolla oss andra.

”Va, är det bara 2 inloggade på telefon? Jag trodde vi skulle vara flera idag… ”

Och de andra runt omkring börjar försvara sig och säga att de sitter med mail, eller gör ditten och datten. Själv satt jag och knepade och knåpade med en kunds uppgifter ett det att jag hade lagt på luren. Jag jobbade på och sket väl i henne.

Men fan, vilken bra stämning det skapar…

Man får väl säga till henne vid tillfälle.

Eller blir jag den skyldige, som skapar dålig stämning...??

Nu bär det av till Uppsala!

Och idel ädla bilar!

Snart är det slutblommat....